Författarlust i dagboken

Jag känner att jag börjat få författarlust. Det är inte bra. Det är den där melankolin som kryper på ibland men jag har skrivit av mig den förr och vill inte upprepa mig utan att komma med nått nytt. Det skulle kännas.. banalt. Så jag skriver ärligt och rakt av istället. Tro inte det blir en vana bara! Jag tror jag behöver skaka av mig det malätna mörka sjok av vinterns instängda ensamhet som ligger kvar. Ut och umgås. Mänsklig kontakt.  En lång promenad eller cykeltur i sommarvärmen. En ordentlig kram av en riktigt god vän eller en intresserad blick och ett leende av en snygging. Någon som tycker man är rolig och intressant för den man är utan att man behöver göra sig till. Små saker som gör så mycket. Jag biter ihop en liten stund till och passar på att städa så kommer nog vårkänslorna snart istället för tankar som studsat för länge mellan betongväggarna bakom mina mörkläggningsgardiner.

Tack för idag dagboken.
Puss och Kram Skumbanan!

//Anders - Never serious, mostly sincere.

PS. Ska mina inlägg vara raka och ärliga och kanske inte innehålla allt (det jag verkligen vill skriva av mig) eller så kryptiskt poetiskt inlindat att ingen annan än jag förstår nått och det enda som kvarstår är rester av en känsla? När alla jävlar har internets är inget det minsta anonymt och man måste vara mer kryptisk än en författare för serien Lost för att folk inte ska lista ut varenda detalj om vad man tänker. Nä jag vill nog inte dela med mig av varenda detalj av vad som försiggår i min hjärna och vem skulle vara intresserad av att läsa det? Nej det är nog kanske bättre om jag fortsätter vara hemlig, kryptisk och tvetydig.

PPS. Inte kan man riktigt skriva av sig frustrationer över saker man är frustrerad över och låta en liten del av ens personlighet få hela scenen utan att resten av vem jag är går in och hindrar heller för då ser folk bara dom arga små bitarna av ens personlighet och tror att det är helheten. Det var dock det som var lite en av meningarna med den här bloggen men det blev inte riktigt så. En människa är ju faktiskt inte en enda personlighet utan en mängd motstridiga tankar, känslor och åsikter. Därför bloggen heter "I am legion" som personen i bibeln som var besatt av en hel uppsjö av demoner som en metafor över människans inbyggda självemotsägande natur. Eller kanske finns det ett sätt jag kan göra det ändå utan att verka som en skitstövel. Om det är en dålig kompromiss eller ett genidrag får vi se när jag provat. Eller jag får se. Om ni får se beror på, haha!

Snipp snapp snut så var sagan slut.
Långt som en dragspelsbuss, har du läst hela vägen hit får du en puss!
Note: Offer only applies to cute girls.. and possibly cute boys but then the optional happy ending is not included.
Product not yet rated but initial testing shows positive results with the ladies. Do not use if pregnant or suffering from a weak heart or sexually transmitted deseases.

Ditt jävla djur!

Jag satt och filosoferade med Lena på MSN över hur människan faktiskt verkligen bara är ett djur som intalat sig att den är något annat när en tanke slog mig. Är det inte lustigt att dom som förnekar detta oftast är dom som känns att ligga närmare aporna och dom som insett att det är sant känns som att dom klivit ett litet steg längre upp på den evolutionära kedjan?

Personlighetstyp: INTP

"Fokus på logisk-intellektuell insikt i problematik"
INTP-typer är ofta logiska, nyfikna och eftertänksamma personer som tycker om att fördjupa sig i idéer, sammanhang och abstrakt tänkande. Deras talang ligger i att kunna förnimma de underliggande sammanhangen och hitta själva kärnan. De är ofta väldigt duktiga på att analysera och förstå komplexa system och sammanhang, mest för förståelsens skull och inte för att använda det i praktiken. De kan även verka världsfrånvända och frånvarande för andra typer.

För INTP-typer är det viktigt, att organisationen eller företaget har en lösare struktur med få regler. Ofta hittar man INTP:er i jobb där de kan använda sin talang till att logiskt och intellektuellt skaffa sig insikt i problemställningar så att uppgiften kan lösas. Därför hittar man dem ofta i positioner där de kan arbeta självständigt med idéer och göra ingående analyser av komplexa, abstrakta principer och teoretisk problematik.

Oftast hittas de inom: vetenskap, utveckling, sociologi, arkitektur, lagstiftning, IT-branschen, programmering, skribentverksamhet, journalistik, ingenjörsarbete, medicin.

Följande kända personer har persontypen INTP: Albert Einstein, Charles Darwin, Marie Curie.


Jag gjorde testet på denna sida. Det kan ge lite självinsikt.
http://jobsafari.se/cgi/typeindikator.cgi

Klotter i en bok. Meningslöst?

En myra eller t.ex en fågel är inte medveten. Den reagerar bara. Precis som en lampa reagerar på lysknappen. En hund eller en häst är medveten om sin omgivning och kan bedömma den och lära sig om den. En människa är medveten om sig själv och kan därför bedömma och lära sig om sig själv. Filosofera om sin egen existens. Men för ett system att helt kunna kontrollera ett annat krävs att det har en större komplexitet. Att förstå sig själv är därför en omöjlighet. Det är människans förbannelse. Förmodligen hade någon en liknande tanke för flera tusen år sedan. Försökte förklara den för sig själv och andra och så småningom, många omformuleringar och metaforer senare, skrevs den ner med andra smarta och definitivt mindre smarta idéer i en bok som folk gillar att klottra snuskiga figurer i på motell runt om i världen. Djävulen vad jag blev jag sugen på ett äpple helt plötsligt..

Fritt kåserande kring ett inlägg på Laxs blogg: I'll conquer 'em all

Banka in skallen på dom.

Banker. Vad är det för patrask egentligen? Jag har bråkat med min internetbank som tycker att den inte kan utföra mina inlagda betalningar imorgon därför att det saknas täckning på kontot. Samtidigt berättar den snällt för mig att jag fått en tidig insättning på strax norr om 13 tusen som kommer att bli disponibel vid midnatt. Man kan tycka att ett väluppfostrat och funktionsdugligt utvecklat system borde kunnat lägga ett och ett tillsammans (eller noll och tretton tusen och sedan subtrahera med sex tusen och få ett tämligen positivt värde som resultat) men icke sa nicke till mannen i gult.

Det kan även vara så att banken tycker att dan före dopparedan inte är en dag då man behöver jobba och att systemet därför försökte betala mina räkningar redan den 22:a fast min lön inte kommer in förän den 23:e eftersom vi som lever i den riktigt riktiga världen utanför Sundbyberg där Swedbank bor faktiskt inte får räkna oss som helgade förän tomten redan står och stampar av sig snön på bron. Då vill jag uträcka en stilla undran till bankerna, när ska de inse att de inte bedriver en fluffig kontorsverksamhet utan faktiskt är ett tjänsteföretag med privatpersoner som kunder och att det rent tekniskt inte är nån jävla skillnad på ett bankkontor och ICA Kvantum på kvarteret brevid förutom att de har en annan tjänst/produkt.

Jag har nu tvingats att återigen utföra en räknings-vaka fram till spöktimmen för att kunna återaktivera mina betalningar som ju faktiskt hade täckning. One more hoop to jump thru.

Vad är väl egentligen en "blogg"?

En blogg (weblog btw) är ju inget annat än samma gamla vanliga "hemsida" som blev populär där kring 97-98 nån gång när alla skulle ha sin egen lilla jävla hemsida och dom flesta bloggar är verkligen samma "Hej jag heter Lars. Det här är min hemsida. Jag brukar skriva ner mina träningsresultat dom ser ni här. Och här är en bild på min hund"

Det är väl kanske bara så att datorn inte är lika ny och speciel nu som då utan alla även Linda Rosing har en och så kan man aningen enklare göra en blogg som inte är centrerad neongrön text på svart bakgrund med stjärnor lite blinkande text och nån "Under construction"bild utan som ser rätt okej ut. Sen kan man lättare följa uppdateringar genom att prenumerera. Men i grund och botten är det verkligen inget nytt.. det har bara fått ett nytt flashigt namn (sk. buzzword). Därför jag drar mig för att kalla min för "blogg".

Fan det här blev ju ett långt rant.. jag tror jag kopierar det och lägger upp på min.. ehm.. ja.. du vet.. sån där.. sida..

Ovanstående originerade som en kommentar till ett inlägg på www.jennywass.se

Reflektion kring närhet.

"Män är rädda för närhet"
Ja vafan vet jag. Jag är inte som karlar är mest och passar ofta dåligt in på beksrivningen hur en man i allmänhet är. Jag kan dock erkänna att närhet och fysisk kontakt är något som inte faller sig helt naturligt för mig alltid, men på inga sätt är jag rädd för närhet, tvärt emot. Det måste dock falla sig naturligt annars får det vara. Om vi tar kramar t.ex (och då menar jag en riktig som inte skämtas bort) så undviker jag den om det finns en osäkerhet. Antingen om jag själv är osäker, t.ex på om den andra kommer känna sig obekväm, eller om det handlar om ett överdrivet sökande av fysisk kontakt som tyder på ett försök att överkomma en egen osäkerhet kring fysisk kontakt. Sedan är en kram för mig något rätt intimt, och då inte på ett romantiskt sätt, och inte nödvändigtvis något jag vill dela med alla och envar, när och hur som helst.

Jag vill dock berätta en liten anekdot om ett ögonblick som startade en rätt viktig förändring i mitt liv gällande denna punkt. När jag var en liten parvel och även en aningen mindre liten parvel var jag på riktigt rädd för fysisk kontakt och närhet. Något som väl anses som standard när man är, som man nog får anse att jag var på den tiden, en datanörd. Det var en kväll för cirka tio år sedan när jag befann mig på ett stort LAN-party. Jag hade med ett par hundra andra datanördar varit vaken i ett par dygn och var onekligen jävligt sluskig. In i detta datasluskarnas näste kommer en liten trasig flicka iförd en pyjamas gåendes barfota utan strumpor och skor. Efter att ha bytt ett par ord tack vare en gemensam bekant tittar hon på mig där jag står i långt hår stripigt av flott, orakad och förmodligen stinkandes svett och säger "Du behöver en kram!" och ger sig inte trots mina protester om att jag var sluskig.
Tack Maria för att du inte gav dig förän du fått mig att öppna mitt skal och lärt mig vikten av en kram. Jag är dig evigt tacksam och hoppas att jag kunnat tillföra något viktigt även i ditt liv. *kram*

Omsvep

Jag skulle kunna inleda min nya blogg med ett inlägg som beskriver varför jag valt att kalla den för "I am Legion or: How I learned to stop hating and love the Blog". Hur den första delen är en anspelning till Mark 5:9 i King James version av bibeln där Jesus träffar en besatt man och frågar honom hans namn varpå han svarar "I am Legion for we are many" och på detta sätt samtidigt provocerar religiösa samt anspelar på att jag är en mångfasetterad människa med många åsikter och känslor som ofta är i konflikt med varandra samt att den andra delen för en filmfantast uppenbart bör synas vara en anspelning till Kubricks mästerverk "Dr Strangelove" för att visa hur jag på samma gång har en stor lust att skriva av mig där folk kan läsa även brottas med min avsky för detta modeord. Jag skulle även kunna förklara att jag valt adressen vantidiot som en kombination av min egenvalda hypokorism 'vanti' och ordet 'idiot', vars ursprungliga betydelse kommer ur det grekiska 'idios' som betyder 'ens egen' vilket jag ansåg vara passande då detta är min egen lilla utstakade del av den digitala etern samtidigt som mitt namn 'Anders' på tyska betyder 'annorlunda' eller just 'egen'.

Detta är dock något som akademiskt inavlade människor gör för att sätta en stämpel av intellektuell överlägsenhet på sina alster och inget jag skulle sänka mig till att beblanda mig med. Ett mer passande namn vore "BLARGH!" för att på ett mindre pretentiöst sätt förmedla samma sak men utan intellektuellt pretentiöst fikonspråk.

Idén till detta inlägg är föresten direkt plagierad av förordet till "Copyright Finns Inte v3.0" av Linus Walleij
http://www.df.lth.se/~triad/book/omsvep.html