En brandgul fara stal mitt öga och ett klingande skratt mitt hjärta.
Släppa och gå vidare eller hålla kvar?
Vet du ens att jag ställer mig frågan?
Så länge har jag försökt glömma, men ett skratt, ett leende, och jag är din slav igen.
Ta mig med i din virvelvind och jag är din.
Ge mig ditt tecken och jag tar dig med eller lämnar dig hän om du vill.
Onyktra tankar talar en nykter mening.
Detta är min min plats i den digitala etern som jag motvilligt känner mig tvingad att kalla för "blogg". Titelns senare del reflekterar mitt missnöje med detta inneord och den första delen är ett provokativt, kvasiintellektuellt sätt att peka på att jag är mångfasetterad och vad som skrivs ibland låter en liten del av mig härja fritt utan att bindas av helheten. Läs gärna mitt "förord" Omsvep
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar