Poetens rättvisa

Han känner hennes blick borra sig in i nacken på honom medan han tänder cigaretten som legat på fönsterbläcket. Även om han hade sett reflektionen i fönstret av hennes bronsfärgade kropp halvt inlindad i sängkläderna istället för ambulansen nere på den regniga gatan hade han inte kunnat urskilja hennes ögon. Det spelar ingen roll. Han känner henne tillräckligt väl för att veta exakt hur hennes stora vackra bruna ögon förvandladas till en iskall blick då hon inte tycker om vad han håller på med. Visst, han hade lovat att sluta men hon måste ju för fan förstå att det här inte är något man kan ta sig ur på en kväll. Det är ju inte direkt som att han gör det här för att han vill. Fimpen lyser upp mellan hans läppar medan frustrationen bubblar under ytan. Röken fyller lungororna och han känner hur stinget lockar hans självdestruktiva sinne. Plötsligt slår det honom. Han skrattar till och röken från hans näsborrar virvlar över skäggstubben runt munnen.
-Vafan är det som är så roligt?
Han skakar lätt på huvudet och svarar kryptiskt.
-Vi..
-Jaha?
Hon låter inte det minsta road.
-Vi är ju en jävla klyscha.
Hon svarar inte men han hör henne sätta sig upp i sängen så han fortsätter.
-Vi grälar och knullar.. hatar och älskar. Bara berg-o-dalbana, aldrig lugnt. Det är ju som taget ur nån billig jävla kiosknovell för fan.
-Ha! Du är inte lite egocentrisk du. Vem skulle skriva om oss? Nån slags sadist som gillar att se sina karaktärer lida?
Efter en kort tankepaus, ett djupt bloss från cigaretten, kommer hans förklaring.
-Kanske inte... Kanske är han masochist.
-Hur tänkte du nu? Det är ju vi som lider av ett fucked-up förhållande.
-Kanske är det just det han är avundsjuk på.
-Okej?
Hon börjar bli intresserad.
-Hans liv kanske är grått och tomt. Kanske saknar han att känna nått för nån så mycket att han ibland önskar att få gå under i en storm istället för att långsamt svälta ihjäl på ett vindstilla hav..
-Värst vad du blev filosofisk helt plötsligt.
Han ler och vänder sig om. Hon har ställt sig upp ur sängen med lakanet lindat runt sig.
-Så vad säger du.. ska vi visa din patetiska lilla författare hur man rider en berg-o-dalbana?
På hennes röst hörs det tydligt att hon glömt varför hon kastade honom ur sängen bara några minuter tidigare. Utan att släppa henne med blicken fimpar han cigaretten på fönsterbläcket och ställer sig upp. Hon lägger armarna runt halsen på honom och kysser honom. Lakanet glider ner till hennes midja när hon lyfter armarna. Han för handen till hennes blottade bröst och hör henne sucka upphetsat medan hon lutar huvudet bakåt. Hon drar honom mot sig och han böjer sig fram för att kyssa hennes hals. Plötsligt rycker hon till då hon halkar på trosorna på golvet och tappar taget om honom. Hon slår ut armarna för att ta emot sig men träffar sängstolpen med tinningen innan hon når golvet. Hennes ögon tittar på honom men de är lika stilla och livlösa som hennes kropp där hon ligger. För ett ögonblick står han som förlamad innan han ringer ambulansen.
-Din jävel...


//2009-03-14 Anders Öhlund