He could see her. See her eyes. Those beautiful and kind eyes that saw him for who he really was and didn’t mind. See the smile that warms his heart and gives him strength. He could hear her. Hear her warm laugh that makes him feel safe and makes him smile. He’d always thought her attractive but he realized that she really was as beautiful as a dream. He could hear himself tell her so, could smell her as she came closer and then he could feel her. Feel her soft skin against his. Feel the warmth of her body holding him tight in an embrace. The kind so intimate it bares the soul and makes you one, and he could taste her. He could sense her, her whole being. For a moment it was real. It was as real as if she was there, but she might aswell have been a million miles away, a dream, and then she was gone. In a flash she was gone and he was back. He was back in his cold dark room longing for that embrace, that feeling.
Longing for her.
//2008-05-11 Anders Öhlund
Detta är min min plats i den digitala etern som jag motvilligt känner mig tvingad att kalla för "blogg". Titelns senare del reflekterar mitt missnöje med detta inneord och den första delen är ett provokativt, kvasiintellektuellt sätt att peka på att jag är mångfasetterad och vad som skrivs ibland låter en liten del av mig härja fritt utan att bindas av helheten. Läs gärna mitt "förord" Omsvep
torsdag 27 november 2008
tisdag 25 november 2008
Bad Moon Rising
Har inte tid för ett ordentligt inlägg men den här låten har jag nött nu ett par dagar. Härligt melankolisk och mörk.
måndag 24 november 2008
Omsvep
Jag skulle kunna inleda min nya blogg med ett inlägg som beskriver varför jag valt att kalla den för "I am Legion or: How I learned to stop hating and love the Blog". Hur den första delen är en anspelning till Mark 5:9 i King James version av bibeln där Jesus träffar en besatt man och frågar honom hans namn varpå han svarar "I am Legion for we are many" och på detta sätt samtidigt provocerar religiösa samt anspelar på att jag är en mångfasetterad människa med många åsikter och känslor som ofta är i konflikt med varandra samt att den andra delen för en filmfantast uppenbart bör synas vara en anspelning till Kubricks mästerverk "Dr Strangelove" för att visa hur jag på samma gång har en stor lust att skriva av mig där folk kan läsa även brottas med min avsky för detta modeord. Jag skulle även kunna förklara att jag valt adressen vantidiot som en kombination av min egenvalda hypokorism 'vanti' och ordet 'idiot', vars ursprungliga betydelse kommer ur det grekiska 'idios' som betyder 'ens egen' vilket jag ansåg vara passande då detta är min egen lilla utstakade del av den digitala etern samtidigt som mitt namn 'Anders' på tyska betyder 'annorlunda' eller just 'egen'.
Detta är dock något som akademiskt inavlade människor gör för att sätta en stämpel av intellektuell överlägsenhet på sina alster och inget jag skulle sänka mig till att beblanda mig med. Ett mer passande namn vore "BLARGH!" för att på ett mindre pretentiöst sätt förmedla samma sak men utan intellektuellt pretentiöst fikonspråk.
Idén till detta inlägg är föresten direkt plagierad av förordet till "Copyright Finns Inte v3.0" av Linus Walleij
http://www.df.lth.se/~triad/book/omsvep.html
Detta är dock något som akademiskt inavlade människor gör för att sätta en stämpel av intellektuell överlägsenhet på sina alster och inget jag skulle sänka mig till att beblanda mig med. Ett mer passande namn vore "BLARGH!" för att på ett mindre pretentiöst sätt förmedla samma sak men utan intellektuellt pretentiöst fikonspråk.
Idén till detta inlägg är föresten direkt plagierad av förordet till "Copyright Finns Inte v3.0" av Linus Walleij
http://www.df.lth.se/~triad/book/omsvep.html
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)