Kärleken är blomman.
Ett minne, en torkad ros.
Lika vacker som förr, men..
Där en gång rädsla för törnar stillat hand,
är nu en oro för att bladen skall falla för beröringen.
En krossad ros, ett minne blott.
Eller är den vattnet som får rosen att växa,
Solen som får den att blomma på nytt?
//2009-01-24 Anders Öhlund
Detta är min min plats i den digitala etern som jag motvilligt känner mig tvingad att kalla för "blogg". Titelns senare del reflekterar mitt missnöje med detta inneord och den första delen är ett provokativt, kvasiintellektuellt sätt att peka på att jag är mångfasetterad och vad som skrivs ibland låter en liten del av mig härja fritt utan att bindas av helheten. Läs gärna mitt "förord" Omsvep
1 kommentar:
Den här hade varit bättre utan de två sista raderna men inte passat min sinnestämning när jag skrev den, vilken var alldeles för positiv för poesiskrivning :P
Skicka en kommentar