Leenden som svavelstickor i kylan.
I lågans ljus en illusion av värme.
En klen tröst för en frusen själ.
Söker en eld i dig.
Med ett knippe stickor i hand,
Att bränna dem alla.
Att le en sista gång,
medan världen fryser till is.
//2009-01-24 Anders Öhlund
Detta är min min plats i den digitala etern som jag motvilligt känner mig tvingad att kalla för "blogg". Titelns senare del reflekterar mitt missnöje med detta inneord och den första delen är ett provokativt, kvasiintellektuellt sätt att peka på att jag är mångfasetterad och vad som skrivs ibland låter en liten del av mig härja fritt utan att bindas av helheten. Läs gärna mitt "förord" Omsvep
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar