söndag 28 december 2008

Kylan och mörkret.

Sinne som vinternatten och hjärta som isen på havet.
Värmande leende som flickans tändstickor i kölden.
För var gång lågan försvinner växer isen tjockare och mörkret djupare.
Borde veta bättre än malen som bränner sina vingar på eldens låga.
Var är den livgivande solen som lyser upp vintern och tinar isen?

//2008-12-28 Anders Öhlund

2 kommentarer:

Anonym sa...

Detta får mig att frysa lite...

Unknown sa...

*värma*